Känner du dig som en dålig mamma? Jag trodde det i 6,5 år

• 00:00 – Välkommen till Förenkla ditt mammaliv
• 04:34 – En mening jag bar på i nästan sju år, och vad min hjärna gjorde med den
• 06:26 – Hur en historia du tror på får din hjärna att leta bevis för den
• 09:16 – Varför det inte bara gäller föräldraskap: kanske säger du ”jag är för stökig” och ”jag är inte bra med pengar”
• 10:37 – Varför berättelser går att skriva om
• 11:53 – Ett första steg: skriv ner bevis på att historien inte stämmer

En mening som satt kvar i nästan sju år

När min dotter var tre månader gammal, precis innan jul, och jag och min sambo var helt inne i vår lilla nyföräldrabubbla, sa en person som stod mig nära att de inte trodde att vi skulle bli bra föräldrar.

Jag har berättat den historien för många. Reaktionen är nästan alltid densamma: ”Men du som är så varm, det stämmer ju inte.” Jag har nickat och tänkt att det är snällt sagt, men det landade aldrig riktigt inuti mig. I de tyngsta stunderna som förälder har berättelsen fått extra näring: varje gång jag tappat tålamodet, varje gång jag inte orkat, varje gång något gått snett.

Min bästa vän lät mig inte landa på ytan

I somras tog jag och min bästa vän en hel förmiddag för oss själva. Jag hade gjort en arbetsbok, ett slags personligt retreat där vi tittar på var vi är, vad vi bär med oss och vart vi vill. Han älskar mig och bekräftar mig, men han är också bra på att pressa mig. Han låter mig inte landa på det förberedda svaret.

Han frågade igen, vände på det och satt kvar i det, tills jag förstod vad det egentligen handlade om: en berättelse jag fastnat i, som höll mig fast på ett sätt jag inte vill.

Vad hjärnan gör med en historia den tror på

Inom kognitiv psykologi kallas det konfirmationsbias, hjärnans tendens att söka bekräftelse på det den redan tror är sant. Inom KBT talar man om ett negativt filter, där det positiva sållas bort medan det negativa räknas som bevis. Det är förenklade förklaringar, men de beskriver mönstret väl.

Min hjärna ville vara hjälpsam och hade letat bevis i 6,5 år. Varje gång jag reagerade på ett sätt jag inte var nöjd med räknades det. Allt det goda jag gör varje dag, de tusen sakerna som fungerar, räknades inte.

Det gäller inte bara föräldraskap

Har du fått höra att du är stökig, av en förälder, en lärare eller en partner? Då kan din hjärna ha letat bevis för det i åratal, och nu tror du kanske att du är för stökig för att ha ordning hemma. Att det är du, inte systemen eller omständigheterna.

Samma sak gäller pengar. Många pratar om money stories, de berättelser vi bär om oss själva och ekonomi. Har din hjärna upprepat att du inte är bra med pengar räcker det inte med ett bra system, för hjärnan letar sig runt det och söker bekräftelse på att det ändå inte fungerar för dig.

Berättelser går att skriva om

Det hoppfulla är att berättelser går att skriva om. Hjärnan är formbar. Det är hårt arbete, och det är inte löst för mig.

Någon utifrån som ser vår vardag säger ofta hur fint vi gör det. Jag försöker lära mig att ta emot det i stället för att avfärda det eller vänta på att det ska kännas falskt. Jag låter det landa och räknas, och hjälper min hjärna att hitta bevis för en annan historia.

Övning: skriv ner bevis

Steget är enkelt och svårt på samma gång:

1. Identifiera en berättelse du bär på om dig själv. ”Jag är inte bra med pengar.” ”Jag är för stökig för att ha ordning.” ”Jag räcker inte till.”
2. Skriv ner bevis på att den inte stämmer. Gör en lista med situationer där du var den person du inte tror att du är, en gång när det fungerade, eller saker du faktiskt gjort bra.

Att veta vilken historia du bär på är redan en enorm skillnad mot att bära den utan att förstå vad det är.

Det viktigaste från avsnitt 7

• En historia du tror på får din hjärna att leta bevis för den.
• Samma mekanism gäller hem, ekonomi och dig själv, inte bara föräldraskap.
• Berättelser går att skriva om, och det börjar med att veta vilken du bär på.

Om du bär på en historia om dig själv som du knappt vet att du bär på: den är inte hela sanningen om dig, och den går att börja skriva om där du är just nu.